2009
Gott nytt år!
Nu är det nytt år igen, känns som de förra knappt hann börja.
2008 har nog varit det roligaste året i mitt liv hittils.
• Det var året då jag slutade grundskolan. Lämnade Grosvad bakom mig och klev in i Bergskas lokaler. Jag trodde att jag skulle sakna min gamla klass väldigt mycket. Men ärligt talat, naae. Vissa stunder med G9 var riktigt roliga, men nu när jag ser tillbaka på det känns det bara som en pusselbit som var tvungen att finnas med i mitt pussel för att jag ska kunna klara mig i arbetslivet med ett jobb där jag trivs framöver.
• Det var också året då jag valde att ta klivet upp i damlaget, div 2 helt och hållet. Om jag gjorde rätt eller inte funderar jag fortfarande på. Mina förväntningar kanske var höga på vissa saker, något som kanske har krossats nu när jag har fått se verkligheten.
• Det var året då jag förlorade kompisar, och hittade nya. Bättre.
• Det var året då jag och kompisar var ute på mopedutflykter lite överallt. Att jag sedan sålde den i September, 10 månader efter att jag äntligen hade fått börja köra är inget jag ångrar. Jag fick ju istället min älskade systemkamera! Det var såååå värt det!
• Det var året då flera av mina släktingar blev så allvarligt sjuka att de blev inlagda på sjukhus. Idag mår de dock bättre.
• I år var året då jag började acceptera mig själv mer. Åtminstonde det senaste halvåret. Mitt självförtroende har höjts på vissa fronter. Jag är mig själv. En tillbaka dragen, blyg tjej som med de jag trivs med kan vara en helt annan person. En glad tjej, som skrattar och får andra att skratta.
• Det var året då jag skadade mig väldigt mycket. En stukad fot 3 gånger på 8 månader kan inte vara bra. Senaste gången i november var en utav de värsta känslorna jag har varit med om. En pulserande fot stor som en jag vet inte vad är inget att hurra över. Foten är fortfarande svullen, bara ytterst lite men den är endå svullen. och den gör fortfarande ont. Så in i helvete ibland. Jag vet också att det här är något jag kommer få leva med hela livet. Att stuka foten lättare än andra människor som klarat sig utan att skada sig.
Just nu orkar jag inte mer men jag hoppas att 2009 ska bli ännu roligare och bättre för mig och mina nära och kära
♥ Mia
Nu är det nytt år igen, känns som de förra knappt hann börja.
2008 har nog varit det roligaste året i mitt liv hittils.
• Det var året då jag slutade grundskolan. Lämnade Grosvad bakom mig och klev in i Bergskas lokaler. Jag trodde att jag skulle sakna min gamla klass väldigt mycket. Men ärligt talat, naae. Vissa stunder med G9 var riktigt roliga, men nu när jag ser tillbaka på det känns det bara som en pusselbit som var tvungen att finnas med i mitt pussel för att jag ska kunna klara mig i arbetslivet med ett jobb där jag trivs framöver.
• Det var också året då jag valde att ta klivet upp i damlaget, div 2 helt och hållet. Om jag gjorde rätt eller inte funderar jag fortfarande på. Mina förväntningar kanske var höga på vissa saker, något som kanske har krossats nu när jag har fått se verkligheten.
• Det var året då jag förlorade kompisar, och hittade nya. Bättre.
• Det var året då jag och kompisar var ute på mopedutflykter lite överallt. Att jag sedan sålde den i September, 10 månader efter att jag äntligen hade fått börja köra är inget jag ångrar. Jag fick ju istället min älskade systemkamera! Det var såååå värt det!
• Det var året då flera av mina släktingar blev så allvarligt sjuka att de blev inlagda på sjukhus. Idag mår de dock bättre.
• I år var året då jag började acceptera mig själv mer. Åtminstonde det senaste halvåret. Mitt självförtroende har höjts på vissa fronter. Jag är mig själv. En tillbaka dragen, blyg tjej som med de jag trivs med kan vara en helt annan person. En glad tjej, som skrattar och får andra att skratta.
• Det var året då jag skadade mig väldigt mycket. En stukad fot 3 gånger på 8 månader kan inte vara bra. Senaste gången i november var en utav de värsta känslorna jag har varit med om. En pulserande fot stor som en jag vet inte vad är inget att hurra över. Foten är fortfarande svullen, bara ytterst lite men den är endå svullen. och den gör fortfarande ont. Så in i helvete ibland. Jag vet också att det här är något jag kommer få leva med hela livet. Att stuka foten lättare än andra människor som klarat sig utan att skada sig.
Just nu orkar jag inte mer men jag hoppas att 2009 ska bli ännu roligare och bättre för mig och mina nära och kära
♥ Mia
Kommentarer
Trackback
